En kort sammanfattning av vad som hänt: Sommaren 2009 börjar tidningen Axess med Johan Lundberg i spetsen driva en kampanj för att förändra konstbegreppet. Man menar bland annat att Skönheten måste tillbaka till konsten och att det inte behövs några teorier för att rättfärdiga bra konst. Axess lyfter fram utställningen "Figurationer" på Edsviks Konsthall med verk av Odd Nerdrum och hans elever. Konstnärerna där menar att det inte hänt något viktigt i måleriet sedan Rembrandt.
Större delen av den svenska kritikerkåren går i taket och Sydsvenskan beskriver uställningen som nazistisk. Denna hätska debatt som har fått ny fart nu då antologin "Under omprövning: en antologi om konst, kanon och kvalitet", med Johan Lundberg som redaktör och medförfattare, släppts.
Exempel på artiklar kring ämnet:
Större delen av den svenska kritikerkåren går i taket och Sydsvenskan beskriver uställningen som nazistisk. Denna hätska debatt som har fått ny fart nu då antologin "Under omprövning: en antologi om konst, kanon och kvalitet", med Johan Lundberg som redaktör och medförfattare, släppts.
Exempel på artiklar kring ämnet:
Sydsvenskan "Eva Ström fördjupar sig i en konstinriktning som leder tankarna till nazismen."
Om "Under omprövning"
Helsingborgs Dagblad "Populism i fårakläder"
Expressen "Sven-Olov Wallenstein finner mest svepande påståenden och aggressiva invektiv."
Gefle Dagblad "För oss som tröttnat på allt trams"
SVD: "Michel Ekman har läst en ojämn bok, där fantasieggande essäer varvas med trötta käpphästturer."
Johan Lundbergs Blogg om recensionerna av "Under omprövning"
Om "Under omprövning"
Helsingborgs Dagblad "Populism i fårakläder"
Expressen "Sven-Olov Wallenstein finner mest svepande påståenden och aggressiva invektiv."
Gefle Dagblad "För oss som tröttnat på allt trams"
SVD: "Michel Ekman har läst en ojämn bok, där fantasieggande essäer varvas med trötta käpphästturer."
Johan Lundbergs Blogg om recensionerna av "Under omprövning"
Jag håller med om att det behövs en omvärdering av konstbegreppet - att hantverkskunnande och tradition måste anses som viktiga beståndsdelar i konsten. Därför blir jag glad över den diskussion som väcks av Axess och Johan Lundberg, men våra åsikter skiljer sig bitvis åt:
Jag tycker att det sätt Lundberg, och många av de som kritiserar modernismen, skriver på är irreterande och ofruktbart. Man raljerar istället för att komma med konkret kritik och intar en offerroll inför en allsmäktig modernistisk konstvärld, en konstvärld man undviker att definiera. Effekten blir inte ett fruktbart klimat för debatt: man predikar för de redan invigna och provocerar de oliktänkande.
Jag tycker att det sätt Lundberg, och många av de som kritiserar modernismen, skriver på är irreterande och ofruktbart. Man raljerar istället för att komma med konkret kritik och intar en offerroll inför en allsmäktig modernistisk konstvärld, en konstvärld man undviker att definiera. Effekten blir inte ett fruktbart klimat för debatt: man predikar för de redan invigna och provocerar de oliktänkande.
Dock: de som företräder modernismen är inte mycket bättre på att hålla en sansad ton. Jag kan tycka att ett århundrade av teoretiserande kring konst borde ha lett till klyftiga svar för att beskriva varför man inte ska återvända till 1600-talet, men icke: Det är väldigt mycket känslor och ogrundade påhopp. För mig som är kritisk till det nuvarande konstbegreppet är det positivt: idéer kring konst bygger inte på fakta utan handlar mest om vad folk känner.
Johan menar också att konsten är autonom (fristående från övriga samhället) och därför inte ska problematiseras med analyser om genus eller klass. Jag tycker att han har fel.
Just den här idéen om autonomi har under modernismen fått konstvärlden att sluta sig mot övriga samhället (Se mitt tidigare inlägg om konstbegreppet). Det är just det som skapat dagens konstvärld! Vill Lundberg förstärka det utanförskapet ytterliggare?
Angående konst och forskning förstår jag vad han menar: att forskningen inte ska överanalysera därmed förstöra konsten. Men eftersom konsten är en del av större maktförhållanden och system verkar det befängt att inte studera konsten om man vill lära sig något om vårt samhälle. Det jag tror är problemet är att konstnärer förväntas anpassa sina verk till rådande teori och politik. Det är då det blir problem: konsten måste få tillverkas och uppskattas för sin egen skull, samtidigt som den kan kritiseras.
Just den här idéen om autonomi har under modernismen fått konstvärlden att sluta sig mot övriga samhället (Se mitt tidigare inlägg om konstbegreppet). Det är just det som skapat dagens konstvärld! Vill Lundberg förstärka det utanförskapet ytterliggare?
Angående konst och forskning förstår jag vad han menar: att forskningen inte ska överanalysera därmed förstöra konsten. Men eftersom konsten är en del av större maktförhållanden och system verkar det befängt att inte studera konsten om man vill lära sig något om vårt samhälle. Det jag tror är problemet är att konstnärer förväntas anpassa sina verk till rådande teori och politik. Det är då det blir problem: konsten måste få tillverkas och uppskattas för sin egen skull, samtidigt som den kan kritiseras.
Men min största invändning är att Johan Lundbergs och Axess synsätt inte leder till bra konst.
Jag var och såg utställningen Figurationer. Jag ser en poäng med vissa av Nerdrums målningar, de har något ödesmättat och storslaget jag uppskattar. Men mycket av det övriga föll platt. Tråkiga, stela motivval och en känsla av att det mesta var omoget. Visst, de var duktiga på att måla, men känslan och nerven i verken saknades. De sade ingenting om mig eller mitt liv. Det är inget fel med äldre motivval, men de måste beröra mig som betraktare idag.
Ska man få till ett nytt konstbegrepp räcker det inte med att kräva teknisk skicklighet, verken behöver känsla också. Utan den är konst död.
Jag har själv inte läst antologin ännu. När jag gjort det återkommer jag med fler åsikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar