Egen hemsida!

www.gabrieljonsson.se

Med stor pompa och ståt invigs härmed min alldeles egna hemsida! Min blogg kommer att ligga där i fortsättningen.
 Vi ses där!

Tankar efter lärlingskapet, del 2

Vy från mitt sovrumsfönster.

Så var det vinter då.

Förutom att böja till stänkskärmar och montera dubbdäck till cykeln har jag börjat inreda en ateljé, sökt ateljé-stipendier i Norrland till nästa sommar plus att jag arbetar med ansökningar till landsting och kommuner kring att arbeta med offentliga verk.

Det är tufft att komma igång igen efter att ha slutat hos Sam, men jag försöker ta det lugnt och att låta saker ta den tid de tar. Jag hoppas på att kunna börja använda min nya atelje i slutet på den här veckan och det ska bli skönt att få iväg alla ansökningar så att jag kan lägga det arbetet bakom mig.

Jag skrev förut om mina tankar efter att ha arbetat hos Sam, tänkte brodera ut med lite fler betraktelser kring konstnärskap och processer:

Största insikten från tiden hos Sam är nog "Gör det du har lust till."

Överlag bygger Sams arbetsmetod på en stor tilltro till sin egen förmåga att lösa de problem han ställs inför. Han behöver inte nödvändigtvis veta precis hur alla problem ska lösas, utan litar på att han kommer att komma på lösningen under vägen genom erfarenhet och noggrant arbete.

Jag har haft en bild av att det jag håller på med bör se bra ut under hela processen, men jag inser att saker kan se ut som skit medan man arbetar med dem, men man löser det under processen. Bra behöver det inte vara förrän man är klar med verket. 

För mig, när det gäller konst, är det en helt central punkt. All övning och materialkunskap betyder ingenting om de inte resulterar i bra verk, och för att kunna göra bra verk måste man släppa kontrollen och lita på att ens idéer är relevanta för fler än en själv och att de är värda att genomföra.

 

Å andra sidan: när verket väl är klart ska det vara så bra som man överhuvudtaget kan utföra det. Sam håller på att ingenting av det han visar får vara halvmesyrer eller slarvigt utfört, oavsett om det ska visas på småstadsgalleri eller stå på Sergels torg.

Sam har en väldigt stor konstnärlig integritet. Han åtar sig inte projekt som han inte känner sig inspirerad av, oavsett om det skulle gå att tjäna pengar på dem. Överhuvudtaget får inte lusten till att tjäna pengar prioriteras framför integriteten. Det viktiga är att det man producerar håller hög klass, inte att man tjänar pengar.

Det är härligt att, efter Konstfack där idéer ska kategoriseras, kontextualiseras och kritiseras, träffa någon med annan arbetsmetod: ”Ok, jag gillar den här idén, då genomför jag den. Har jag inga idéer? Då börjar jag på något och ser var det slutar.” Att försöka hålla på sin integritet, ha tillförsikt i processen och att verkligen lägga ner möda på att det visar verkligen är det bästa man kan åstadkomma tror jag är vettiga ledstjärnor att ha för sitt konstnärskap.

Årets besök i Prag

Jag är tillbaka från 4 dagar i Prag i goda vänners lag.

Såhär fint väder var det! I november-Prag! Helt galet. (Från Karlsbron)

Sen kollade vi in de vanligaste turistfällorna. Jag hade helt glömt
vilket antiklimax astronomi-klockan är. Att folk dessutom
filmar det hela med sina läsplattor gör att alltsammans nästan
känns surrealistiskt.

Vi tittade på monumentalarkitektur och -skulptur från kommunisttiden. På
något sätt uppskattar jag den typen av byggnadskonst, det är som en form av
funktionalism vars huvudsyfte är att få betraktaren att känna sig liten.
Som ryttarskulpturen här ovan, det gick verkligen inte att få ett grepp om
hur stor den egentligen är.

Några av de bästa bornsreliefer jag sett fanns bakom ryttarstatyn i fotot ovan.
Konstnären har arbetat helt fantastiskt fint med en blandning av
nästan helt frilagda figurer och sådana som bara är tunna teckningar.

Från Artbanka, ett museum för nutida tjeckisk konst
inrymt i ett nedgånget barockpalats.

Gymnastjesus. Eftersom det är Tjeckien är
skalan betydligt större än naturlig storlek.

Schysst måleri.

Tankar efter lärlingskapet, del 1.

Nu när säsongen för stenhuggning börjar ta slut kommer jag dra mig inåt stan igen. Jag har en verkstad där jag kommer kunna arbeta och jag har en hel del andra projekt att ta tag i.

Halvåret som lärling då, har det varit något att ha?

Kort och gott: Ja.

I våras var jag beredd att ge upp konstnärskapet, nu känner jag mig både positiv och har en glädje och inspiration i arbetet jag inte märkt på år. Utöver det har jag lärt mig arbeta med sten och fått en hel drös annat yrkeskunnande.

Bara en sån sak som att det uppenbart går att leva som konstnär, även om du inte är rikskänd eller har konstnärsföräldrar eller är rik från början. Det liv Sam levt känns både inspirerande och rikt, trots att han inte har fast anställning eller vet vilken lön han kommer få varje månad. 

Som konstnär kommer man stöta på alla möjliga människor och det jag ser hos Sam är en befriande ärlighet oavsett vem det är han pratar med: han tar personen på allvar oavsett vem det är. Det betyder inte att man ska tona ner sin personlighet, det går utmärkt att vara både personlig och yvig i sitt sätt och . Sam verkar inte heller ha något problem med att ta konflikter och gå i polemik mot åsikter, även om de kommer från personer med makt. Ibland verkar det till och med ha hjälpt honom, folk vet att han säger vad han tycker men att han ändå samarbetar med dem.
”Ung konstnär” kallas tills man är typ 40. Det säger en del om tiden det tar att etablera sig, hitta sitt uttryck och utveckla ett yrkeskunnande. Det är lätt att tro att allt ska gå på en gång, framförallt i dagens hektiska karriärs-samhälle, men jag tror att utvecklingen av ett yrkesliv måste få ta tid.

Saker hos Sam Westerholm: får.

Marmor och Marsvin, del 3!

Sådär ja: i princip färdigt!
Ägnade förra veckan åt att hugga ut det sista och polera upp ytan. Nu är fotografierna insända till Liljevalchs med förhoppning om att verket blir antaget till vårsalongen!

Marmor och Marsvin, del 2

Oj oj oj,  mer marmor! Ekorren är nästan klar, så de senaste veckorna har jag arbetat vidare kring min första idé på vad jag skulle ha marmorn till: marsvin. Det tar sig, nedan följer bilder från de senaste veckornas jobb:
(klicka på bilderna för att se dem större)

Vecka 1:

Inte mycket har hänt här, jag har kapat en del med vinkelslip, slagit bort
och precis börjat arbeta med gaffelmejsel. Jag arbetar utifrån en mindre skiss 
och passar in figurerna i stenen.

Vecka 2:

Figurerna börjar ta (reliefartad) form. Jag arbetar
med gaffelmejsel för att lättare se riktningar.

Vecka 3:

Figurerna syns tydligare och jag börjar arbeta friare i stenen.

Vecka 4:

Jag är på väg in djupare i stenen.
I det här stadiet blir marmorn riktigt intressant att jobba med:
  det tunga arbetet med att hugga bort stora mängder
sten är avslutat och man kan ägna sig åt detaljerna.

Vecka 5:

Det tar sig: jag har börjat hugga ut ögon och ansiktsuttryck. Nästa steg är att
polera stenen.

Höststatus plus faun!

Ofta blir sensommaren inte alls varm, istället blir det höst direkt och jag känner mig jättekränkt över detta. Men i år blev det faktiskt lite varma dagar trots allt, inklusive årets första stenhuggarpass mitt under ett åskoväder i måndags. Sam hade just börjat hugga ut Kristus på granitreliefen och han deklarerade att detta var upphov till vädret. Jag svarade att det var bra att ha naturen på sin sida när man tar avgörande steg i sina verk, varpå Sam svarade att man inte ska vara övermodig, det var trots allt bara vädret som hade varit med.

Jag kommer vara kvar hos Sam åtminstone tills oktobers slut. Just nu går det riktigt bra med det jag arbetar på: ekorren är snart klar, skallen som jag hugger i granit har aldrig sett bättre ut och jag har gjort två små figurer i lera som jag är nöjd med.

Jag arbetar också på att lägga upp en hemsida med en mer regelrätt portfolio över mina verk: förhoppningsvis något jag kommer lägga upp inom de närmsta veckorna!

 En av de nya figurerna jag arbetat med, en mindre faun i terrakotta. Verket 

är det första jag skulpterar i lera på ett tag, motivvalet är en hommage till

de små figurer jag brukade skulptera när jag gick på Lunnevads folkhögskola.