Jag har länge haft en önskan att få vara att vara lärling eller assistent åt någon verksam skulptör. Sverige saknar tyvärr en renodlad skulpturlinje på högskolenivå och det är svårt att ta till sig kunskaper om material och skulpturteknik (ex hur man skulpterar människokroppen) under skoltiden. Dessutom är det tufft att få perspektiv på saker när alla ens konstnärsvänner sitter i mer eller mindre samma sits som man själv. När jag såg att ansökningshandlingarna för konstnärsnämndens assisstent-stipendie släppts bestämde jag mig för att göra slag i saken och kontakta skulptörer som jag gärna skulle vara assistent åt.
Den förste att svara var Sam Westerholm (hemsida) som är en av mina favoritskulptörer. Jag uppskattar hans materialkunnande, känsligheten med vilken han modellerar och de mångskiftande uttryck och motivval hans konst har. Jag blev förstås väldigt exalterad.
Efter att ha samlat mod ringde jag upp Sam och bestämde träff. Han bor utanför Nynäshamn, så det blev att ta pendeltåget söderut. Det är alltid fascinerande hur snabbt landskapet blir småstadslikt utanför centrum. Landskapet kring huset, med tillhörande ateljé, där Sam bor påminner en del om bergslagen: kuperat, åkermark och skog blandat.
Sam visade sig vara en av de trevligare människor jag träffat: en intelligent äldre herre med förkärlek för Oscar Wilde och ett passionerat schackintresse.Han äter bara kött om det kommer från fåren som betar bakom huset eller om det är viltfångat: sympatiskt. Katten i huset skulle hetat Petrus, men det kändes märkligt att ropa på katten så den fick heta Citrus istället. I alla fall så ville Sam gärna ha en assisstent. Han börjar bli gammal och det kan vara skönt att ha någon som hjälper till med att lyfta saker och grovhugga detaljer, samt hjälpa till med de göromål som dyker upp. När Sam inte har några mer specifika uppgifter får jag använda hans verkstad.
Det är inte helt klart när jag kommer påbörja min vistelse, men senast från och med sommaren.
Yey!
Några av Sams verk:
