Jag tror inte på den konst som inte har tvingats fram av människans behov av att öppna sitt hjärta. All konst, litteratur som musik, måste frambringas med ens hjärteblod. Konsten är ens hjärteblod.
- Edvard Munch
Jag har mycket
emot Munch. Jag har lätt att avfärda honom som ett exempel på ännu
en martyrisk och självcentrerad man som levt konstnärsmyten. Hans
idéer om kvinnor är djupt problematiska och bygger på ett ständigt
upprepande av horan och madonnan.
Samtidigt: sedan
första gången jag såg något av hans verk har han varit en av mina
absoluta favoritkonstnärer. Hans måleri är inte tekniskt
fulländat, styrkan ligger istället i den helt sanslösa närvaro
hans verk har. För mig är Munchs konstnärskap fokuserat kring
begreppet "nerv": han förmedlar närvaro och känslor.
Bortom Munchs förlegade värderingar finns ett konstnärskap som
säger något om vad det innebär att vara människa.
Jag tycker att
citatet ovan handlar om att konst, för att beröra betraktaren,
måste utgå från konstnären. För att kunna säga något om
världen utgår man från egna upplevelser. Det handlar också
om att det inte är lätt att göra konst, men att det är
nödvändigt.
Ordet "hjärteblod"
innehåller en dubbeltydighet: det innehåller både något som
ligger en varmt om hjärtat och något som är jobbigt.
Det jag skriver om
citatet här stämmer också överens med min syn på konst, och
därför fick ordet "hjärteblod" bli namnet på min blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar