Tankar efter lärlingskapet, del 2

Vy från mitt sovrumsfönster.

Så var det vinter då.

Förutom att böja till stänkskärmar och montera dubbdäck till cykeln har jag börjat inreda en ateljé, sökt ateljé-stipendier i Norrland till nästa sommar plus att jag arbetar med ansökningar till landsting och kommuner kring att arbeta med offentliga verk.

Det är tufft att komma igång igen efter att ha slutat hos Sam, men jag försöker ta det lugnt och att låta saker ta den tid de tar. Jag hoppas på att kunna börja använda min nya atelje i slutet på den här veckan och det ska bli skönt att få iväg alla ansökningar så att jag kan lägga det arbetet bakom mig.

Jag skrev förut om mina tankar efter att ha arbetat hos Sam, tänkte brodera ut med lite fler betraktelser kring konstnärskap och processer:

Största insikten från tiden hos Sam är nog "Gör det du har lust till."

Överlag bygger Sams arbetsmetod på en stor tilltro till sin egen förmåga att lösa de problem han ställs inför. Han behöver inte nödvändigtvis veta precis hur alla problem ska lösas, utan litar på att han kommer att komma på lösningen under vägen genom erfarenhet och noggrant arbete.

Jag har haft en bild av att det jag håller på med bör se bra ut under hela processen, men jag inser att saker kan se ut som skit medan man arbetar med dem, men man löser det under processen. Bra behöver det inte vara förrän man är klar med verket. 

För mig, när det gäller konst, är det en helt central punkt. All övning och materialkunskap betyder ingenting om de inte resulterar i bra verk, och för att kunna göra bra verk måste man släppa kontrollen och lita på att ens idéer är relevanta för fler än en själv och att de är värda att genomföra.

 

Å andra sidan: när verket väl är klart ska det vara så bra som man överhuvudtaget kan utföra det. Sam håller på att ingenting av det han visar får vara halvmesyrer eller slarvigt utfört, oavsett om det ska visas på småstadsgalleri eller stå på Sergels torg.

Sam har en väldigt stor konstnärlig integritet. Han åtar sig inte projekt som han inte känner sig inspirerad av, oavsett om det skulle gå att tjäna pengar på dem. Överhuvudtaget får inte lusten till att tjäna pengar prioriteras framför integriteten. Det viktiga är att det man producerar håller hög klass, inte att man tjänar pengar.

Det är härligt att, efter Konstfack där idéer ska kategoriseras, kontextualiseras och kritiseras, träffa någon med annan arbetsmetod: ”Ok, jag gillar den här idén, då genomför jag den. Har jag inga idéer? Då börjar jag på något och ser var det slutar.” Att försöka hålla på sin integritet, ha tillförsikt i processen och att verkligen lägga ner möda på att det visar verkligen är det bästa man kan åstadkomma tror jag är vettiga ledstjärnor att ha för sitt konstnärskap.