"Om två personer gör något kreativt, så kan den ena göra något bra utan att det är konst medan den andra gör någonting skitdåligt som är konst. Hur går det ihop?"Citatet kommer från en bekant angående varför han har svårt för konst. Det sammanfattar en sak många av oss undrat: Hur kan så mycket usla saker vara konst? Ska inte konst vara något vackert, utvecklat, hantverksskickligt eller bra?För mig är svaret att det finns olika konstbegrepp. Ett äldre som var det dominerande fram till 1800-talet och ett modernare som uppkom i och med industrialiseringen.Det äldre konstbegreppet definierade konst som ett estetiskt hantverk av utomordentlig kvalitet. Konst kunde vara en fantastisk målning likaväl som en utsökt drejad kruka. De estetiska hantverken sågs som nyttohantverk, både skålen du åt ur och tavlan på väggen hade ett praktiskt syfte. I tavlans fall exempelvis att berätta om Jesus eller att visa hur mycket blå färg beställaren hade råd med.Det här sättet att se på konst lever kvar då vi säger: "Vilken skicklig billackerare, han lyckas verkligen göra sitt jobb till en konstart!". Vi tycker att billackeraren är grymt duktig på sitt hantverk: alltså är det konst.Den konst som ställs ut på de fina gallerierna idag hör hemma inom ett annat konstbegrepp. Detta kom till under industrialismen, en tid då hela samhället omdanades. De tidigare konstköparna, exempelvis adeln och kyrkan, började förlora sin maktposition i samhället och konstvärlden och ersattes av en ny medel- och överklass. Skrå-väsendet försvann vilket öppnade för en fri marknad där vem som helst kunde göra konst.Detta ledde till en omdaning av konstbegreppet. De hantverk som hade en tydlig brukskoppling betraktades inte längre som konst, kvar inom begreppet blev måleriet och skulpturen. Konsten presenterades som något gudomligt, bortom vardag och simpla nyttosysslor.Jag tror att det var här som kvalitetsaspekten i konsten började försvinna: Konst innebar inte längre att något nödvändigtvis var väl utfört; det räckte att objektet var skapat utan andra syften än att betraktas och kontempleras.
Idag har konstdefinitionen förändrats ytterligare: konst definieras av att någon med makt i konstvärlden tycker att det är konst. Det moderna konstbegreppet är, åtminstone i teorin, friare än det äldre. Du behöver inte fråga någon om lov för att göra konst och kan uttrycka dig på det vis som du vill. Men det har också negativa följder.I och med att man särskiljer konsten och vardagen uppfattas konsten som särskild från det övriga samhället. Jag menar inte att det är så i praktiken, vi är trots allt omgivna av offentlig konst och de flesta av oss har tavlor i våra hem, men det är den bild vi konstnärer förmedlar till omvärlden: Konst är något finare än vardagen och inte jämförbart med något annat. Om du tycker ett konstverk är dåligt är det alltså för att du inte förstår det, inte för att det brister i kvalitet.Avsaknaden av en meningsskapande hantverksskicklighet har lett till att konstnärer istället sökt sig till teorin. På dagens konsthögskolor ställs krav på att konst ska passa in i ett akademiskt kontext och allt större vikt läggs vid att eleven ska kunna förklara i ord vad han eller hon skapat. Jag tycker att det här är vansinne. Konstens huvudsyfte ligger bortom teorin och det intellektuella. Ställer man krav på logik och att verk ska relatera till teoribildningar stänger man dels ute många potentiella elever, dels hämmar man kreativiteten hos de övriga.Det är typiskt för vår tid att desto mer intellektuellt ett ämne är, desto högre status får det. Jag tror att det är för den statusen som konstvärlden söker sig till det teoretiska. Jag är övertygad om att konsten har en plats både i samhället och hos gemene man, men denna plats bygger inte på teorier eller intellekt. Konsten uttrycker något annat än vad teorier och det begränsande skriftspråket kan göra.
För mig är konst ett materialbaserat hantverk som genom kreativitet och intuition tolkar världen och livet. De här sakerna måste kunna rymmas i ett modernt konstbegrepp.
