Sommarutställlning på Fållnäs

Jag ställer ut 120 små hästar på Fållnäs Konsthall under sommaren!

Fållnäs gård ligger fantastiskt vackert vid en vik av Östersjön och det är en alldeles utmärkt dagsutflykt. Jag rekommenderar att du en solig dag tar med din cykel, tar pendeltåget till Ösmo och därifrån cyklar den dryga milen till konsthallen, genom det vacka sörmländska landskapet.

Konsthallen har öppet fredag-söndag, 11-17, till och med första september. Jag jobbar i Täby alla helger under Juli, men ta gärna kontakt med mig om du funderar på att besöka konsthallen så kanske jag kan komma över och presentera utställningen!

Mer info finns på Fållnäs hemsida!

Världens gladaste tidningsbild (feat. mig och Sam)

Tja, titeln säger väl allt?

Lokaltidningen var över till stengården och gjorde ett reportage om mig och Sam. De har missuppfattat hur länge jag har varit där, men vad gör det när de valt den mest fantastiska bild man kan tänka sig för att illustrera artikeln?

Hela artikeln finns här.

Till fjälls från fjälls

Nyss hemkommen från en tur till Jämtlandsfjällen.
Det var bra väder med undantag från första dagen, förra tisdagen, då det var kring två grader varmt och regnade. Vi spenderade den dagen med att vandra över ett dimmigt bergspass på 1100 meters höjd med blötsnö både i luften och på marken. Mitt i alltsammans försvann ledmarkörerna. Vi blev tvungna att orientera oss via karta och kompass utan att se annat än varandra och våra egna fotspår i snön. Riktigt synd att jag inte fick några foton från det, men det var som att befinna sig i en kolteckning: ingen färg och knappt någon djupverkan. Det var väldigt skönt när vi väl kom fram till vindskyddet den dagen.
Utöver det bjöd resan på fina utsikter, vandrande, tältande och en väldigt god middag på Storulvåns fjällstation.

Skiss av en vide-kvist.

Upp på hästen!

Självporträtt av mig bland skulpturer i Sams atelje.

Reliefen vi arbetar på.

Var ett bra tag sen jag skrev något här. Det var som luften gick ur mig när jag fick assisstentskapet hos Sam Westerholm, mars och april var tuffa månader.
Men nu är jag tillbaka på banan igen. Jag har varit hos Sam en månad nu och det fungerar jättebra, det är helt fantastiskt att ha en plats att vara på och att få in rutiner kring det konstnärliga. Jag pendlar ner till ateljen som ligger utanför Nynäshamn 2 - 4 dagar i veckan.

Jag arbetar med ett gäng olika projekt:
Huvudprojektet är att hjälpa till att hugga en relief föreställande "Petrus tvivlaren" (när aposteln Petrus förnekar Jesus) i svart granit. Det är spännande, jag har inte tidigare arbetat något i sten så det är mycket nytt att lära sig. Materialet påverkar ju alltid vilka idéer och uttryck ett verk får, och sten är intressant att jobba med: det är hårt, grovt och stabilt, samtidigt som man kan göra fina detaljer och arbeta mycket med ytan.

Jag arbetar också med egna projekt: jag tecknar självporträtt, skissar på en byst i lera och så har jag och Sam hämtat några stenar från ett närliggande marmorbrott som jag ska börja hugga i.

Kvällsutsikt från ateljen

Annars hänger jag med när Sam ska uträtta ärenden. Jag vet var man köper alla stenverktyg man behöver i området kring Nynäshamn, har fått en rundvisning på Bergmans bronsgjuteri och letat efter en plats Haninge där man kan lämna in en inkomstdeklaration.



Dessutom älskar Sam att spela, titta på, läsa om och lära ut schack. Han har därför bestämt sig för att jag ska börja spela det spelet igen, något jag inte gjort på 16 år. Vi får se hur det blir med den saken.

Assisstent åt Sam Westerholm!

Jag ska vara assisstent åt skulptören Sam Westerholm! Happy go lucky!

Jag har länge haft en önskan att få vara att vara lärling eller assistent åt någon verksam skulptör. Sverige saknar tyvärr en renodlad skulpturlinje på högskolenivå och det är svårt att ta till sig kunskaper om material och skulpturteknik (ex hur man skulpterar människokroppen) under skoltiden. Dessutom är det tufft att få perspektiv på saker när alla ens konstnärsvänner sitter i mer eller mindre samma sits som man själv. När jag såg att ansökningshandlingarna för konstnärsnämndens assisstent-stipendie släppts bestämde jag mig för att göra slag i saken och kontakta skulptörer som jag gärna skulle vara assistent åt.

Den förste att svara var Sam Westerholm (hemsida) som är en av mina favoritskulptörer. Jag uppskattar hans materialkunnande, känsligheten med vilken han modellerar och de mångskiftande uttryck och motivval hans konst har. Jag blev förstås väldigt exalterad.
Efter att ha samlat mod ringde jag upp Sam och bestämde träff. Han bor utanför Nynäshamn, så det blev att ta pendeltåget söderut. Det är alltid fascinerande hur snabbt landskapet blir småstadslikt utanför centrum. Landskapet kring huset, med tillhörande ateljé, där Sam bor påminner en del om bergslagen: kuperat, åkermark och skog blandat. 
Sam visade sig vara en av de trevligare människor jag träffat: en intelligent äldre herre med förkärlek för Oscar Wilde och ett passionerat schackintresse.Han äter bara kött om det kommer från fåren som betar bakom huset eller om det är viltfångat: sympatiskt. Katten i huset skulle hetat Petrus, men det kändes märkligt att ropa på katten så den fick heta Citrus istället. I alla fall så ville Sam gärna ha en assisstent. Han börjar bli gammal och det kan vara skönt att ha någon som hjälper till med att lyfta saker och grovhugga detaljer, samt hjälpa till med de göromål som dyker upp. När Sam inte har några mer specifika uppgifter får jag använda hans verkstad. 
Det är inte helt klart när jag kommer påbörja min vistelse, men senast från och med sommaren.
Yey!

Några av Sams verk:

Vinterbilder

Jag har redan hunnit tröttna på snön ett par gånger. Men trots att det är drygt att cykla i snömodd känns vintern lite mer dräglig i år än förra året. Dessutom är det ju en chans att åka långfärdsskridskor, kungen av utomhusaktiviteter!Fotografierna är vid Stora skuggan, skogen som ligger vid universitetet.
 

Örjan - en baksten av keramik

En baksten eller ugnssten är en platta man lägger in i ugnen när man bakar bröd eller pizza. Poängen är att den hjälper till att hålla en jämn, hög temperatur i ugnen vilket ger fluffigare bröd och krispigare pizza. De bästa bakstenarna utomlands är tillverkade av keramik, medan de här i Sverige är tillverkade av kalk- eller täljsten. Både två material som är känsligare för värme. Eftersom jag bakar själv blev jag sugen på att se om jag kunde tillverka och sälja en egenproducerad baksten.
   Saken är den att det är krångligt att tillverka större plattor av keramik. Gör man fel någonstans i processen, i lerblandning, tillverkning, torkning eller bränning av plattorna, leder det till att plattorna spricker eller slår sig.
   Jag har nu under januari varit i kontakt med människor som är kunniga i området för att få råd om hur jag ska gå tillväga. Stort tack till Horns Tegelbruk, som svarade snabbt och kom med många tips.
Troligen är nyckeln att inte lägga till sågspån till leran, att låta plattorna torka länge samt att inte bränna högre än skröjtemperatur.
   Nästa steg i processen är att hitta någon plats att vara på när jag tillverkar, torkar och bränner plattorna. Det traditionella sättet när man arbetar med tegellera är att vara utomhus sommartid och bränna i vedeldad ugn. Frågan är var man kan hitta en sån plats i Stockholmstrakten?